Inte för lite.

Jag orkar inte att jag känner såhär fortfarande, att du finns i mitt huvud ibland.
Jag hatar det. Hur mycket jag än försöker så försvinner du inte ur mitt huvud... Varför sätter folk sådana spår? 
Det enda jag vill göra är att prata med dig, att du ska prata med mig.
Att du ska säga att du är okej, att vi är okej.
Att du inte hatar mig.
Att du gör såhär av någon annan anledning.
Jag orkar inte ha det såhär..
Det har varit såhär i över ett år nu, du ignorerat mig, jag mått dåligt över det.
Det känns inte bra just nu.
Speciellt inte när jag borde tänka på annat, som nu.
Allting kommer bli mycket värre nu när vi åker till stockholm, mycket värre.
Turligt nog är vi två klasser, så förhoppningsvis försvinner du bort i vimlet, och jag behöver inte se dig varje dag i flera dagar.. 

Jag vill att du ska prata med mig...
Varför kan du inte bara göra det?!?!
Kan du inte åtminstone säga att jag var en dålig flickvän?
Bara någonting alls?
Nej.

Jag tror jag vet varför.
Du vet att detta plågar mig mer.
Du vill ge tillbaka.
Jag gråter.

Du vinner.
Jag förlorar.


Efter att jag skrivit det här inlägget inser jag att jag är ganska egoistisk egentligen..
Förlåt. 
Men jag bryr mig faktiskt..
För mycket.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0