LilltjoosaN

Du sa två ord till mig,, två ord, det är mycket. Fast, det kanske var mer för att du var tvungen.
Jag vet inte vad mer jag kan säga än vad jag har sagt, jag är extremt, extremt ledsen för allt.
Jag ber dig inte att förlåta mig, men jag kan ändå fortsätta säga förlåt tio miljoner gånger till.
Jag vet att du inte tror mig, att du ifrågasätter mig när jag säger förlåt, och att jag saknar dig.
Men jag gör det, och jag menar det. På ett vänskaplit sätt, säger inte att vi ska träffas varje dag eller något, bara saknar något så lite som bland annat vårat flummande på msn. Jag trodde du skulle kunna börja prata med mig igen där ett tag,, men då tror jag jag pressade dig för hårt.. Förlåt. Jag ska inte göra det igen.

Jag vet inte varför jag skriver, även om jag vet att du inte läser, egentligen..
Kanske, för att jag hoppas att du på något sätt får veta ändå..

Märkte du nu att jag skrev för första gången på svenska när jag skrev om mina känslor?
Det betyder att jag menar det ännu mer, det borde du, om någon, också veta.
Jag önskar jag kunde ta allt tillbaka.
Förlåt.

Alltså jag vet inte ens varför jag ens försökte skriva? jag fick inte fram det jag ville, du kommer aldrig läsa, för jag kommer aldrig våga skicka länken till dig, och om jag skulle det, skulle du aldrig ens klicka på länken, och än mindre läsa så här lång text med understuken text?Klart du inte skulle.

But perhaps it´s worth anyway, telling you that I kind of miss you, and I would like to hear a hello sometime.
Maybe that´s just a wish never come true, but I still hope for it to happen.
(bara för att det låter bättre på engelska)